Många menar att Journey inte borde vara en headliner på sveriges största rockfestival. ”Don’t Stop Believing” utnämndes nyligen till ”The biggest song of all time” av amerikanska affärstidningen Forbes. Bara på Spotify har låten över 1,8 miljarder streams vilket sannolikt är ett tungt vägande skäl till att den legendariska San Fransisco gruppen idag är en självklar headlineakt även på Sweden Rock Festival.
Även Journey är, likt MSG, ute på sin femtioårsjubileumsturné. Musikaliskt är allt supersnyggt och ”the new guy” Arnel Piñeda, som varit med sedan 2007, sjunger helt makalöst bra, men lugnare nummer dominerar föga förvånande setlistan då bandet ju genomgående främst haft stora hits med ballader. Ett liveset bör dock bygga på variation och dynamik och när varje uptemponummer följs av tre ballader på raken blir det minst sagt segt. Det spelar liksom ingen roll hur bra de är var och en för sig.
Visst, Stone in love är en riktig rackabrakare och Chain reaction blåser in lite ny energi efter ett balladmaraton med Lights, Send her my love och Who’s crying now, men när Neal Schon envisas med ett poänglöst utdraget gitarrsolo efter fantastiska Escape håller jag på att somna.
Vi får som förväntat hits som Open arms och Faithfully, men det är mot slutet det lyfter ordentligt. Fantastiska versioner av Wheel in the sky, Separate ways, Be good to yourself och Any way you want it strösslas över oss innan den obligatoriska finalen med Don’t stop believing. Det, pluss Arnels makalösa röst och ett superkompetent framförande av bandet i övrigt, hjälper till att knuffa betyget en bra bit över medel.
Betyg: 3,5/5
