Gloryhammer satte tonen direkt för sin show genom att den inleddes med att en pappfigur föreställandes Tom Jones ställdes ut längst fram på scenen och så spelades Delliah i högtalarna. Tycker man inte att en show med detta band är underhållande har man antingen vaknat på fel sida just i dag eller så är man konstant sur. Var det bra då? Ja! Det är klart att det var bra. Jag har sett bandet flera gånger tidigare så jag hade inte räknat med något annat. Detta var dock första gången jag såg dem med Angus McFife II som ersatt Angus McFife XIII vid sångmicken. Hur klarade sig då den nye Angus? Med bravur skulle jag vilja påstå. Han visade upp en rejäl pipa och hade publiken i sin hand genom hela spelningen. Det hade han i och för sig redan 10 minuter innan bandet äntrade scenen men det är en annan femma…
Denna gång tog en stor borg upp en stor del av scenen och det jagades som vanligt svartalver och slogs mot trollkarlar under den timme bandet hade till sitt förfogande. Framförallt bygger hela konceptet på att Angus slåss mot keyboardisten, den onde trollkarlen Zargothrax. I låtar som Gloryhammer, Angus McFife och Hootsforce hade de förmodligen den högsta allsången publiken kommer att frambåda under årets festival. Även de nya låtarna från senaste plattan, den första med den nya Angus, togs emot riktigt bra och funkade fint live. Bandet verkade vara uppriktigt rörda över den enorma publikrespons de fick och lovade komma tillbaka till Sverige inom en nära framtid.
Det finns garanterat de som tycker att Gloryhammer är trams men de har fel. En show med Gloryhammer är en timmes ren glädje.
Betyg: 4,5/5
