Bruce Dickinson är, om jag inte är helt ute och cyklar, efter 22 långa år äntligen ute på en soloturné igen och under lördagskvällen stannade han till på Sweden Rock. Då chockar han alla med att enbart spela Maidenlåtar. Nej jag skojar så klart bara. Inte en Maidenlåt så långt örat kan nå. Bruce solo är något helt annat än en show med Iron Maiden. Det vi fick här var mer av den gamla Bruce som spexar och interagerar med publiken vilket han inte gör speciellt mycket längre under en Maidenshow. Inte på det här sättet i alla fall. Han for runt som en skottspole fram och tillbaka över scenen och rätt vad det var spelade han lite trummor eller tamburin. Scenen är även den något helt annat än Maiden mastodontbyggen som de har med sig världen runt. Här har vi musiker och deras instrument med en stor TV-skärm bakom sig. Det är allt. Och det funkar. Det funkar till och med fantastiskt bra.
Jag tyckte faktiskt att Bruce lät bättre den här gången än han gjorde med Maiden förra året. Rösten visade inga som helst tecken på att ha tagit stryk av sjukdomen som tvingade honom att ställa in i Bucharest tidigare under veckan. Låtmässigt är det kul att höra honom sjunga kortare rökare till låtar igen. Det är inte så mycket av den varan under en sentida Maidenshow. Han öppnar med Accident of Birth och redan där och då har han vunnit över mig. Vilken låt det är från en makalöst bra platta i stort. Till och med Faith från plattan Skunkworks (som jag inte gillar) funkar riktigt bra i setet. En låt som Laughing in the Hiding Bush är rätt trist på platta men här och nu var den riktigt bra. Låtarna från nya plattan The Mandrake Project , speciellt Afterglow of Ragnarök, fungerar utmärkt live. Att låtarna han luftar från The Chemical Wedding är bra behöver jag väl inte ens nämna? Avslutande Road to Hell sätter punkt för en grym spelning. Då har jag ändå inte nämnt höjdpunkten än. Den var givetivis Tears of a Dragon. Vilken makalös låt det är.
Det negativa som enligt mig kan lyftas fram är att jag ville höra fler låtar från Accident of Birth och att det kläms in ett trumsolo. Att trumsolon är något jag avskyr vet ni förmodligen redan vid det här laget. Någon mer lite högre upp verkar vara av samma åsikt för det började regna under detta trumsolo som dessutom passande nog i det här fallet kom direkt efter Rain on the Graves.
Bruce visade att gammal är äldst och jag hoppas han spelar in fler soloplattor och ger sig ut på fler turnéer framöver.
Betyg: 4,5/5
