Det är onekligen något väldigt speciellt när man får möjligheten att se Heavy Load igen och unikt med tanke på att för fyrtio år sedan såg jag bandet i Uppsala och gjorde min första intervju i livet. Antagligen ganska nervös så klev jag in i omklädningsrummet där dessa vikingar satt i sällskap med Anders Tengner. Minns inte hur det hela slutade och någon kopia på skoltidningens blåstenciler har jag inte. Däremot mot så minns jag att det inte snålades på rök och bomber på scenen, vilket antagligen skrämde skiten i hallansvariga på den tiden.
Förra året släppte Heavy Load ny musik för första gången sedan dess. Ny platta innebar även en ny möjlighet att få spela på Sweden Rock och den här gången på den stora Festival Stage. Vi saknade alla Torbjörn Ragnsjö på bas och visst hade det varit kul med Eddy Malm på scen, men man kan inte få allt man önskar. Heavy Load börjat alltid med kanske sin bästa låt i mitt tycke, Heavy Metal Angels. När man var i tonåren så var den ju så himla cool och man bara älskade texten. Sen smackade man på med Singing Swords och Stronger Than Evil till publikens stora glädje.
Innan vi går vidare i denna recension vill jag belysa att säkert nittio procent av Rocknytts recensioner är positiva. Det är av den enkla anledningen att vi personligen väljer artister som vi uppskattar och allt som oftast har en skaplig insyn i vad man har gjort i karriären. Ibland kastas man in i en genre som kanske inte tillhör det man uppskattar mest men vi gör det för att kunna hålla en bredd och att så många artister och grupper som möjligt ska få den uppmärksamhet man förtjänar. Vi recenserar det vi tycker om och uppskattar efter bästa förmåga. Dock så händer det ibland att man kanske inte är helt positiv även om man i största möjliga mån inte försöker såga någon artist. Ibland är det sådant som inte riktigt håller den nivån som man kanske bör förvänta sig. Då kan det vara bra att man lyfter det också, utan att försöka vara elak eller förnedra någon (som många kvällstidningar gillade att göra på åttio och nittiotalet).
Ragne och Styrbjörn Wahlquist är sanna hjältar och pionjärer inom svensk Heavy Metal. Förutom att de byggt en egen studio, producerat både egen och andras musik, byggt egna instrument, så är man en väldigt stor del i vår musikhistoria. Det här är två superseriösa herrar som vill att allt ska bli perfekt i minsta lilla detalj, för det råder det inget tvivel om denna dag på Festival Stage. Tyvärr tar allt väldigt lång tid mellan låtarna och det är säkert inte helt enkelt att få en niosträngad gitarr att hålla stämningen genom en konsert förvisso men det är än svårare att hålla uppe publikens entusiasm när pauserna blir allt för långa.
Det är självklart kult att få höra Hedningar från Norr och favoriter så som The Guitar is My Sword. Det eldas och bomber briserar på scenen och hur gärna man vill är det här inte tillräckligt bra för att stå på SRF’s största scen. Det låter bitvis rätt svajigt men både leadsång och framför allt körerna och kultstämpeln räcker inte för att få det hela ända in i mål tyvärr. Ett betydligt kortare set hade nog passat Heavy Load betydligt bättre, och nu blev det uppenbart segt och tempofattigt när det tog orimligt lång tid mellan låtarna. När Stronger Than Evil tonade ut så kändes det som att Heavy Load gärna får komma tillbaka till SRF i framtiden och visa att man kan så mycket bättre än vad vi fick se denna dag. Jag har all förståelse att det måste vara oerhört svårt att få till ett perfekt framträdande med tanke på hur få gånger Heavy Load har spelat de senaste fyrtio åren så tro inget annat.
Betyg: 2.5/5
