Oavsett hur ofta, så är det alldeles för sällan Pain spelar på Sweden Rock Festival kan man lugnt konstatera. Peter Tägtgrens ostyriga barn Pain tar oss alltid med på resor som man aldrig riktigt vet var de slutar. Nu i år så kom äntligen ett nytt album I Am som är det bästa Tägtgren åstadkommit hittills. Det har funnits mycket bra tidigare men den här gången blev allt samlat i en spretig, och färgstark hög. Jag hade utan problem kunnat tänka mig tanken att samtliga låtar på plattan kunde ha framförts samt kryddats med några fanfavoriter. Nu blev det inte så (föga förvånande) även om Pain öppnade med Push the Pusher. Älskar att man smackade på direkt med End of the Line för att bevisa att man hörde hemma på Festival Stage och ingen annanstans.
Det märktes att Tägtgren tänkt till, planerat och försökt visualisera hela den här showen. Vi bjöds storbildsbesök av Sabatons Joakim Brodén i Call Me. Nya singeln Go With the Flow fungerade svinbra, även om ljudet var lite knackigt just här (det ska nämnas att det blåste rejält under hela framträdandet). Det byttes kläder, det sköts ut girlanger, vi fick en akustisk svängom och mellan låtarna så vevades det videor på storbildsskärmen.
Suicide Machine avlöstes med den nya publikfavoriten Party In My Head, och allt borde rimligtvis bara vara som det ska. Personligen uppskattar jag Pain när man aldrig riktigt ger oss i publiken en chans att andas, och det är fullt ställ. Förstår då att i det kan vara svårt att genomföra spelningen på det sättet när speltiden är längre och man vill fylla ut den stora scenen. Att se bandet springa av scenen efter nästan varje låt och en paus för att se någon av alla dessa videos på skärmen tog bort tempot och flytet i konserten. Jag har svårt för att känna mig som jag hamnat i någon form av livevideo som klipps ihop framför mina egna ögon.
Pain är ett oerhört starkt liveband och känslomässigt stort för far och son Tägtgren att få dela scen inför en storpublik på SRF. Det måste ha varit en av det mest publiktäta framträdandet under årets festival utan tvekan. När inledande syntarna till Shut Your Mouth började ljuda så hade min något negativa känsla tinat upp betydligt och avslutningen var precis så maffig som man bara hade kunnat önska.
Betyg: 4/5
